När jag var yngre såg jag mig som en blivande intellektuell. Gjord av det rätta virket med två allmänbildade föräldrar och allt. Sen glömdes det där bort på något sätt. Men det betyder inte att jag var på rymmen och lärde saker om livet den hårda vägen. Nej, jag varken provade knark eller läste böcker. Så idag fann jag mig lyssnandes på Jan Myrdal, som höll låda på biblioteket, vilket fick mig att inse att jag har lite att ta igen. Killen är påläst. Eller för att parafrasera (ett ord Janne lärde mig idag) en fras ur en riktigt intellektuell film, han är en sån där som läst alla böcker. Fast the real thing om ni förstår vad jag menar. Jag vet inte ens hur intellektuell stavas. Ska det vara två L på båda ställena?
1 comment:
Du stavade intellektuell alldeles rätt. Så det finns hopp. Börja med att prata mer med dina föräldrar vid matbordet. Det är underskattat. Sedan kan du börja läsa bra böcker också. Dåliga hinner man inte med. Sen ska man leva livet på nåt sätt, eftersom det i sig inte alls är viktigt att vara intellektuell, utan bara som hjälp att uppskatta livet mer.
Jag skulle kasta bort alla kunskaper om jag bara fick lite, eller okej mycket, mer kärlek. Av den rätta sorten.
Puss pårej.
Post a Comment